NU

 – Det pratas om att vara här och nu i nuet och det låter på något sätt så enkelt och självklart. Det är många gånger en utmaning för mig med många tankar som snurrar med en härlig kapacitet, det är nästan som en virvelvind. Jag kan ändå uppleva att det finns ett motstånd inom mig att verkligen vara i nuet. Det är som att en del av mig inte riktigt fullt ut vill uppleva att vara ”där” i nuet. Därför behöver jag använda mig av mitt mod och min villighet för att stanna kvar i det. Vara modig för att verkligen uppleva det där som sker inom mig, helt enkelt vara med mig själv fullständigt. Det låter enkelt men många gånger är det verkligen inte det och jag plockar fram min villighet för att stanna kvar om och om igen.

Ögonblickets NU

När jag tittar på livet så ser det bara ut som många ögonblick. Varje dag tycks bestå av tusentals små ögonblick då olika saker utspelar sig. När jag tittar ännu närmare finns det egentligen bara ett ögonblick. Är livet någonsin något annat än ”nu”? Detta ögonblick, nu, är det enda som jag aldrig kan fly ifrån, även om jag försöker, för det är det enda konstanta i livet. Hur mycket livet än förändras, är det en sak som alltid är och det är nuet. Min utmaning är att inte fly från nuet, istället välkomna nuet och göra ögonblicket till min vän.

Hemma i NU

Ju mer jag välkomnar att bli vän med nuet desto mer känner jag mig ”hemma”, min ”homebase”. Jag har också insett att ju mer jag flyr från nuet desto mer splittrad blir jag och det blir svårare att någonsin känna mig lugn och ”hemma” i mig själv. För när jag flyr från nuet så är det ju det enda ögonblicket som existerar. På många sätt är nuet livet och där jag verkligen har möjlighet att känna mig levande och uppleva den där härliga känslan av att vara ”hemma”.

Uppmärksamma NU

Vi gör alla en uppdelning av livet i förfluten tid, nutid och framtid genom våra tankar. Det förflutna och framtiden är tankeformer. Det förflutna kan bara kommas ihåg i nuet. Vad jag kommer ihåg är en händelse som utspelas och jag kommer bara ihåg den i nuet. Jag kan inte gå tillbaka till det förflutna mer än i tanken och det gör jag just nu, när jag tänker den tanken. Det är samma med framtiden, när den kommer så är det i nuet jag kan uppleva den. Jag kan tänka tanken och det är min tanke om framtiden som kan kännas väldigt verklig. Det är precis som med det förflutna även om det inte sker precis just nu, utan i min tanke som är just i nuet. Så det enda som är verkligt, det enda som någonsin kommer finnas är nu. När jag lägger min uppmärksamhet i nuet är det inte att förneka livet utan att inse vad som är viktigast just nu. Det är inte att ”fly” genom tanken till det förflutna eller framtiden utan att våga stanna kvar med min uppmärksamhet på vad jag verkligen upplever här och nu på riktigt. Vad känner jag? Vad är viktigast just nu för mig? Jag erkänner nuet när jag inte flyttar min tanke till det förflutna eller till framtiden. Jag ärar nuet, vilket är grunden för att utvecklas och verkligen vara med mig själv. Känna livskraften som är inuti min kropp. Kroppen är mitt ankare i nuet. Min andning förankrar mig och gör att jag skapar kontakt med mig själv på nytt och påminner mig, Mia att vara här NU. När jag uppmärksammar min andning, känner att jag andas in och ut kan jag förflytta mig tillbaka till mig själv. Jag låter mitt andetag förankra mig och hjälpa mig att komma i kontakt med ögonblicket här och nu.

Ansvar i NU

Ansvar är ett ord som jag egentligen inte fullständigt gillar kan jag erkänna, något för mig att titta närmare på… Det är så kraftfullt med ansvar för när jag tar ansvar för mig själv och mitt liv ger jag inte bort min kraft och jag gör inte heller mig själv till ett offer. När jag tar fullt ansvar för det här ögonblicket, nu, som är den enda plats där jag verkligen kan vara i livet. När jag inte argumenterar med nuet innebär det att jag är i samklang med livet, eftersom nuet inte kan vara på något annat sätt. När jag säger ja till nuet så hamnar jag i samklang med livets kraft och intelligens. Det är i nuet som jag kan bidra till livet och världen som den jag fullständigt är.

Vakna i NU

När jag accepterar allt som händer i nuet, både inom mig själv och utanför mig själv, när mitt fokus är på nuet uppstår en vakenhet. Jag vaknar upp ur tankarna som drömmer om det förflutna eller de som drömmer om framtiden. I denna klarhet blir livet enklare för det finns inte samma plats för problem, det är bara detta ögonblick och livet här och nu. När jag flyttar min medvetenhet och uppmärksamhet till nuet leder det automatiskt till livet som verkligen pågår här just nu. Livet blir heligt i det ögonblicket som jag flyttar mitt fokus. Ju mer jag lever i nuet desto mer glädje kan jag uppleva och lättare få kontakt med livsenergi som ständigt sprudlar av livsglädje.
Levande i NU
Ofta så blandar vi ihop nuet med det som händer fast nuet är djupare än det som utspelas. När jag blir medveten och tar mig förbi tankeströmmen börjar den avta. Tankar är inte längre det jag uppmärksammar, de drar inte iväg med mig på samma sätt. Det uppstår mellanrum mellan tankarna, en rymd och en stillhet. Det är här jag kan upptäcka hur mycket större och djupare jag är än mina tankar. Tankar, känslor och sinnesintryck är mitt livsinnehåll, mitt så kallade ”liv” och därifrån hämtar jag min självbild och missar därmed mitt innersta, det som ofta kallas för ”Jag är”. Den delen som inte har någonting med vad som händer i livet. Känslan av ”Jag är” är ett i och med nuet. Den är alltid samma oavsätt vilken ålder jag är i eller vad som händer i mitt liv, i medgång eller motgång. Det är så lätt att förlora mig i mitt livsinnehåll och tappa kontakten med den del som är oförändrad och evig.

Acceptera NU

När jag flyr genom att snabbt i tanken förflytta mig till det förflutna eller framtiden så är det som om jag inte vågar möta mig själv på riktigt. Jag och många bär på en rädsla att inte riktigt våga och känna vår verkliga kraft, vårt ljus, vår storhet. Det är en typ av självdestruktivitet där vi omedvetet saboterar genom tankar och handlingar. Det finns ett motstånd att känna att vi är en del av något större. En del av oss vill ha kamp, svårigheter och konflikter för det upprätthåller att vi är avgränsade och inte en del av helheten. Vi vill inte riktigt känna att vi är del av något större. Vi upprätthåller tanken av att vara separerade och bär på en känsla av att något är fel med oss. Kärleken som verkligen är den vi är känns för överväldigande. Vi kan känna att vi inte är värdefulla,  inte tillräckliga eller inte tillräckligt viktiga. Det som är större än dessa tankemönster, det vi glömt eller tappat kontakten med är att vi alla har en del som är vårt verkliga JAG. Den delen är förbi våra tankar och handlingar. Det kanske är den största utmaningen som människa att acceptera att mina tankar, känslor, sinnesintryck och upplevelser inte är den jag verkligen är. Acceptera att jag inte är mitt livsinnehåll. Det enda som krävs av mig är en villighet, en liten liten villighet att stanna kvar i ögonblicket NU. Våga ta och fånga chansen att verkligen uppleva livet och närma mig upplevelsen av att Jag är livet. Jag är rymden där allt händer. Jag är medvetenheten. Jag är nuet och ”Jag är” och det är du också. Det är vi alla, vi ÄR och det är bara i NU vi kan uppleva detta. Visst är det spännande och svindlande på en och samma gång! Ta dig till det enda ögonblick som excisterar, NU, och var där fullständigt och ofta och se vad som sker. Låt dig känna och uppleva hur du förändras i NU.