FÖRLÅT

 – Det är svårt och utmanande att säga förlåt. Jag har haft oerhört lätt för att säga förlåt mig när jag känt att jag varit i vägen. Jag vet inte om det kommer från min tid i London, där många och även jag oavbrutet sa ”excuse me” eller att jag på något plan velat förminska mig själv? Ordet förlåt är verkligen ett märkligt ord. Det har tagit mig tid att verkligen förstå vad förlåtelse egentligen är och på djupet förstå att när jag säger förlåt så gör jag det för min skull, inte för någon annan.

Förlåtelse handlar om att låta gammalt vara glömt och sluta känna upprördhet. Det låter fint men det är verkligen inte så enkelt. Vi har alla någon gång befunnit oss i en situation där vi sagt något sårande till någon. Ibland är det svårt att säga förlåt för att en ursäkt kan få oss att känna som att vi är otillräckliga. Det kan kännas som att om jag säger förlåt först så är det jag som gjort fel och den andra inte har något som helst ansvar. Det kan även kännas som att jag visar mig sårbar och typ ”lägger mig”.

En ursäkt går inte ut på att bevisa vem som haft rätt eller fel utan handlar om att jag tar ansvar för mina handlingar och visar att jag förstår konsekvenserna. Det handlar verkligen om att dumpa egot, inte rättfärdiga det jag gjort eller reaktionen som jag skapat, utan be om ursäkt för själva företeelsen. Att våga visa min sårbarhet kräver mod och när fler vågar visa sårbarhet leder det till en bättre värld.

En ursäkt påverkar vår hälsa och ger oss en möjlighet att läka emotionellt. Den kan få oss att känna förlåtelse och empati för någon annan vilket är viktigt för vår fysiska och mentala hälsa. Att bära på agg eller att vägra ge eller ta emot ursäkter påverkar vår hälsa negativt. Ofta överanalyserar vi det som skett och har svårt att gå vidare. Det skapar omedvetet ett emotionellt ”bagage/ryggsäck” som fortsätter att påverka oss i nya relationer. Forskning visar att en ursäkt bidrar till sänkta episoder av ångest och depressioner. Studier har även visat att hjärtfrekvens och blodtryck sjunkit hos individer när de tänkt att de fått en ursäkt, även om de inte fått en. Tänk vilken kraft tanken har på vårt mående och vilket läkande en verklig genuin ursäkt då skulle kunna innebära.

Det sägs att för en ursäkt skall vara effektiv så behövs tre delar.
Bekräftelse – på att du är uppriktig och verkligen förstår att din handling påverkat.
Empati – att genuint verkligen ångra och att du kan sätta dig in i den andra personens situation.
Gottgörelse – att visa att du bryr dig och är villig att reparera skadorna som du orsakat på något sätt.
På detta sätt så möjliggörs en läkningsprocess för båda parter.

Jag upplever att när jag skall säga förlåt vill jag gärna förklara mig, vilket jag fått lära mig den hårda vägen av mina barn. Den landar helt enkelt fel och är inte en riktigt ursäkt. Att säga förlåt på ett meningsfullt sätt är att vara uppriktig och ärlig, inte bagatellisera situationen. Helt enkelt inte skylla ifrån mig eller ge en förklaring, för då tar jag inte ansvar för mina handlingar. Jag behöver visa att jag förstår att jag gjort fel, sa eller skapade negativa känslor. Därför är det så oerhört viktigt att inte dra upp tidigare situationer utan hålla fokus på situationen som är aktuell just nu. Jag behöver också vara beredd på att göra egna förändringar för att det inte skall hända igen.

Det kan ta tid att förlåta. Om min ursäkt inte får en direkt positiv reaktion betyder det inte att det var fel att säga förlåt. Mitt handlande kan ha triggat känslor som tar tid att hantera, vilket gör det extra viktigt att ge den tid som behövs.

Att säga förlåt är en utmaning för de flesta då det krävs mod att möta både sig själv och den skada som man skapat. Detta innebär att man utsätter sig för att möta sina egna brister och den andres eventuella ilska. Vi bär inom oss en orimlig önskan att vara felfria. Detta gör att vi skyddar oss genom att dölja och försvara oss istället för att möta och ta ansvar. I grunden finns känslan att man är fel och därmed är det svårt att erkänna att man gör fel. Skammen tar över när skulden behöver hanteras.

Skam och skuld liknar varandra, de har gemensamt att det är känslor som har som funktion att hantera våra mänskliga relationer. Skillnaden är att skuld uppstår när vi förstått att vi gjort något fel mot en medmänniska och är beredd att ta ansvar för det. Skam är att vi är fel, fel som person. Skam är flockens sätt att visa att vi kan bli uteslutna från gemenskapen. Skulden riktar in sig på handlingen, skammen fokuserar på personen. Skuld uppstår alltså när vi gör fel och skam när vi upplever att vi är fel.

När skammen tar över är det svårt att säga förlåt. Alla som är självkritiska lever med en sträng inre domare som vill ligga steget före. Denna domare utgår från att vi inte riktigt håller måttet och måste se till att vi inte begår ett enda misstag. För om vi gör det så åker vi ut i kylan. Vi som är självkritiska är redan skamfyllda utan att vi begått en enda felaktig handling. Vi upplever att vi är fel vare sig vi gjort fel eller inte. Det här är en anledningen till att det är svårt att säga förlåt. Det är svårt att hålla sig sakliga till händelsen när skammen sköljer som en våg över oss. När skammen tar över sätter vi oss i en själslig skamvrå och tror att vi kommer att bli uteslutna ur flocken. Detta gör att vi lättare går till angrepp istället för att säga förlåt.

Skam är känslan av att vara fel och rädslan att hamna utanför. Vi behöver möta känslan av otillräcklighet genom bejakande istället för förnekande. Det ger den en möjlighet att lösas upp istället för att växa sig starkare. När vi möter vår skam med kärlek och omtanke så förlorar den sin kraft. Skam som kommer fram i ljuset när vi sätter ord på den förlorar sin styrka. Vi behöver helt enkelt älska oss själva mest när vi känner att vi förtjänar det minst, möta vår skam och omfamna den. När skammen lättat är det enklare att närma sig skulden och be om ursäkt. När vi inte är uppfyllda av att vi är fel blir det betydligt enklare att se när vi gör fel.

För att kunna förlåta andra behöver jag också kunna förlåta mig själv. Förmågan att förlåta är att vara kärleksfull både mot mig själv och andra. Detta betyder inte att jag glömmer eller suddar bort det som har hänt. Förlåtelse kan däremot innebära att den tar bort udden av det smärtsamma. Ibland kanske jag vill ha kvar händelsen för att kunna använda den mot den andra? Behovet att komma ihåg kränkningen kan vara ett tecken på att jag ännu inte är färdig att förlåta. Det är viktigt i förlåtelseprocessen att gå igenom känslor, svåra känslor tar tid. Inte trycka ner känslorna utan acceptera att jag känner mig ledsen, besviken och arg. Annars är det lätt att hamna i martyrskap där känslorna kommer fram ändå, ofta på ett destruktivt eller självdestruktivt sätt.

Det finns tillfällen då man kanske inte får förlåtelse, den andra vill inte och kan inte förlåta. Om man inte blir förlåten är det viktigt att försonas med sig själv ändå. Acceptera att det här gjorde jag och konsekvensen är att jag kanske aldrig blir förlåten. Viktigt att påminna mig själv om att jag är värdefull som människa ändå.

Ibland behöver vi förlåta livet. Det kan vara någon som inte längre är kvar här på jorden eller en person som sårat men som själv inte upplever att den gjort något fel. Om jag fortsätter att vara ledsen, arg, besviken, hur kommer mitt liv se ut då? Om vi klarar av att försonas så frigör vi så mycket energi och kärlek. Det är viktigt att komma ihåg att försoning kräver tid och är en lång bearbetningsprocess för att kunna vara äkta och ärlig. Vi kan kanske försonas med det som har hänt men aldrig med personen som kränkt. Det är också en process att försonas med livet i sig.

Att förlåta är inte att glömma att situationen har inträffat. Jag ursäktar inte den andra personens handlingar. Det betyder inte att jag inte har känslor kring situationen och att det inte finns något att jobba med i relationen eller att allt är okej nu. Jag behöver heller inte berätta för den andra personen att han eller hon är förlåten. Jag behöver inte låta personen vara en del av mitt liv, om jag inte vill. Förlåtelse är att ta ansvar för min egen lycka. Det är en gåva som jag ger till mig själv.

Det här tog tid för mig att verkligen förstå, förlåtelse är ingenting jag gör för den andra personen, utan för min egen skull. Genom att jag förlåter accepterar jag det som har hänt och hittar ett sätt att förhålla mig till det så att jag kan gå vidare och inte sitta fast energimässigt.

Det finns några steg som jag gjort som kanske kan vara till hjälpa för dig också:
Händelsen – Tänka på händelsen som sårat. Acceptera att det hänt, acceptera hur jag kände och hur jag reagerade. Erkänna för mig själv vad som hände och hur det påverkat mig.
Utveckling – Vad jag lärt mig om mig själv? Mina behov och gränser? Omfamna, hedra mig själv, att jag överlevt. Jag har upplevt och gått igenom denna upplevelse.
Den andra – Tänka på att personen har fel och brister som alla människor. Fundera på varför personen gjorde på detta sårande sätt?
Beslut – Bestämma mig om jag skall säga till personen att jag förlåtit. Detta behöver jag bara göra om jag vill. Jag kan skriva ett brev, skicka, slänga eller bränna det. Och sedan avsluta med att säga högt ”Jag förlåter dig” och lägga till så mycket förklaringar som jag känner att jag behöver.
De första två delarna kan ta tid och behöver få ta sin tid. Det kan vara och får lov att vara en process innan jag är redo att säga ”Jag förlåter dig”.

En del i vår utveckling som människa är att skilja på person och handling. Det kan underlätta när vi vill förlåta både oss själva och andra. Vi tar avstånd från handlingen men behöver inte stänga hjärtats dörr.

Vad gör och ger förlåtelse? Du får frid i sinnet, detta upptar inte dina tankar och påverkar ditt psykiska och fysiska välbefinnande. Du får en bättre och annan relation till den du förlåter. Relationen tar inte lika mycket energi från dig, även om ni inte har kontakt. Du hjälper inte bara dig själv utan även den du förlåter. Förlåtelsen befriar personen energimässigt och er relation vidareutvecklas, kanske tillsammans eller var och en för sig. Förlåtelse ökar din förmåga att du kan göra mänskliga fel och lättare kan börja förlåta dig själv och bli snällare mot dig själv, mera självsnäll.

Med förlåtelse kan jag också ändra min relation till det förflutna så att relationen till nuet och framtiden kan förändras. Genom förlåtelsen kan jag använda det förflutna till att läka, växa och ta ansvar för livet nu. Det som verkligen gör skillnad är inte vad som hände i det förflutna utan vad jag gör av det förflutna i denna stund. Kraften finns just nu, i nuet. Det är bara i nuet som förändring kan ske.

Det största effekten av förlåtelse är att du kommer att få mer energi och känna mer livskraft. Du slänger av dig en av dina ”ryggsäckar” och känner dig mycket lättare. Som en student till En Kurs I Mirakler (A Course In Miracles) har mitt synsätt på förlåtelse expanderat ytterligare. Där står det att förlåtelse är nyckeln till lycka.
Förbittring tömmer oss på energi och blir som en spiral av negativa tankar som påverkar mentalt och fysiskt. Förmåga att hjälpa till i konflikter ökar och det blir lättare att förstå och säga förlåt till  eventuella barn. Detta skapar helt andra förutsättningar för våra barn att se på förlåtelse och även på sig själva, vilket förändrar alla.

Ho’oponopono är en uråldrig Hawiaiiansk bön som vi kan använda för att förlåta oss själva eller andra. Detta märkliga ord betyder att göra rätt. Ho’o = att göra, pono = rätt. Den dubbla betydelsen av ponopono betyder att göra det dubbelt rätt, både göra rätt för oss själva och andra.
Denna bön som består av fyra fraser kan skapa frid, fred, harmoni och kärlek. Du upprepar dessa fyra fraser, ordningen spelar ingen roll.

·      Jag är ledsen
·      Snälla förlåt mig
·      Tack
·      Jag älskar dig

När du säger dessa fraser så har de följande betydelse:
Jag är ledsen – tar ansvar, erkänner fel.
Snälla förlåt mig – släpper bördan, finns ingen förbittring, anklagelse.
Tack – accepterar situationen och upplevelsen.
Jag älskar dig – öppnar hjärtat och skickar ljus och kärlek.

Avsikten med att praktisera Ho’oponopono är att återställa vårt ljus till sin ursprungliga natur, vi återvänder till vår sanna natur. Så vackert! Testa gärna och gör den här under 21 dagar och se om något förändras inom dig. Sök på Ho’oponopono meditationer och hitta någon som du gillar att lyssna på.

Förlåt dig själv för att du är mänsklig med allt vad det innebär för att skapa mer kärlek och harmoni i ditt hjärta, sinne och din själ. Vi har alla förmågan att skapa detta inom oss och tänk när fler börjar skapa detta inom sig, då förändras världen! Du och jag kan ta första steget genom att läka oss själva, säga förlåt och läkningen av världen påbörjas automatiskt.

För mig är förlåtelse en utmaning och utveckling som pågår. Livet är kanske ett äventyr av förlåtelse? En del av vår resan som människa är kanske att förlåta oss själva och andra för vår mänsklighet och därmed släppa taget om tyngden och bli lättare själsligt? Tillslut kommer bara KÄRLEKEN finnas kvar. Tack för att du tagit dig tid att läsa och tack för att du finns!