TRANSIT

 – En övergång, från något som varit till något nytt och okänt. Jag befinner mig i en övergång, en transit. Jag är mellan två punkter på min livsresa. Över-gång, känns som om jag går över något, nästan som en bro till en ny del av mitt liv. Ett blad vänds i boken om mig, ett nytt kapitel tar sin början. Det är många känslor som kommer upp, för vem är jag nu när denna förändring sker? En naturlig förändring av livet som varken jag eller någon annan kan kontrollera, den bara sker. Jag vet att jag inte är ensam fast känslan av ensamhet är ändå så påtaglig emellanåt. Den där känslan behöver också få vara där för en transit kan vara lite skakig. Jag står inte riktigt stadigt ännu i det nya och befinner mig i en tid av att hedra det som varit och sakta börja välkomna det som komma skall.

Matrescence

Processen att bli mamma, matrescence. Jag har en vän som väntar barn. Hon är där jag var för många år sedan, väntandes på det där nya som är på väg att börja. Det är en sådan naturlig del av att vara människa, att nya individer gör entré. Samtidigt är det väldigt förbryllande att det överhuvudtaget kan ske. Jag har i hela mitt liv så länge jag kan minnas velat bli mamma, på vilket sätt visste jag inte. Jag visste dock att det var viktigt för mig. Jag känner mig verkligen välsignad som blivit mamma till två barn, två helt underbara och magiska själar. Relationen till dem, att vara deras mamma och min relation till min man är det som utvecklats mig mest. De har alla tre utmanat och utvecklat mig som människa fast kanske ännu mer på det själsliga planet. De har fördjupat min andlighet. Från den stund som jag blev gravid skedde en transit, jag såg den inte då, jag ser den först nu. Jag växte bokstavligt, både i min kropp men ännu mera psykiskt. Många tankar som jag inte hade haft tidigare dök upp. Det var både rädslor och även en annan typ av lycka och glädje. Det var som om de tunga, jobbiga tankarna och känslorna kom fram. De gick inte att hindra eller stoppa dessa. De var och blev som ett djupt helande, vilket jag kan se först nu efteråt. Allt det där skulle fram i ljuset och lösas upp. Vi uppmärksammar en graviditet och den syns så tydligt att den sker. När jag nu går från mamma till vuxna barn syns det inte tydligt. Känslor, identitet och insikten om att det här också är en övergång, en transit i mitt moderskap är tydliga. Det är en förflyttning från en mental plats till en annan för mig. Under en graviditet och en förlossning föds inte bara ett barn utan även en mamma. Nu förändras min mammaroll, jag förflyttar mig från den mamma som jag varit till att ta de första stapplade stegen som mamma till vuxna barn.

Hedra

I många kulturer hedras olika övergångar. Från den dagen jag visste att jag ville bli mamma fanns inte ens tanken att ett barn en dag växer upp och blir vuxen. Det är klart att jag förstod att det sker men på något sätt fanns det ändå inte där som en tydlig bild och känsla. Det som är fantastiskt med barn är att de tar dig till nuet om och om igen. Allt omkring barn är bara det som är här och nu. Även om jag försökte att planera så behövde allt lösas just i nuet. Jag har varit med om enorm utveckling från den pytte lilla individ som låg i min famn, till den som plötsligt reser sig sakta och sedan med stora steg tar sig ut i världen. Visst har jag sett mig själv som mamma, men jag har nog inte riktigt förstått hur viktig den rollen varit för mig. Det är en roll som verkligen fyllt mig känslomässigt och själsligt. Den har hjälpt mig i min relation till min andlighet, verkligen fördjupat min andligt. Jag känner att det är dags att hedra den roll som jag klev in i och som format mig och även den nya roll som nu är på väg. Känner du igen dig? Är du kanske där jag är? Eller funderar på rollen som mamma? Det är så lätt att glömma bort att hedra våra olika roller och upplevelser. Ibland behöver vi ta en stund, stanna till och se hur den format oss. Det är ju först då vi kan omforma och ta med oss de delar som vi vill ha med oss på vår resa framåt. Just nu hedrar jag den jag var och välkomnar den som jag är på väg att kliva in i, med en pirrande känsla av den jag är på väg att bli. Dags att hedra alla dessa delar av mig i det föränderliga livet.

Sörja

Jag minns när vi kom hem med vårt första barn och hur omvälvande det var. Jag hade ju längtat och så dök även sorgen fram att livet inte längre skulle bli densamma. Jag var inte längre den jag tidigare var. Mitt liv stannade upp, min karriär stannade upp. Allt fokus var nu på denna lilla individ och jag fick ställa mig själv åt sidan. Min mans liv fortsatte på ett annat sätt men mitt liv var inte längre alls som det hade varit. Visst förstår man till en del att livet kommer förändras när man blir mamma, samtidigt pratas det mest om lyckan, inte så mycket om sorgen. För det finns även en sorg där som vi inte talar så öppet om. Sorgen av att släppa taget om den jag var, vara i transit till mamman som jag håller på att växa in i att bli. En tid som kan vara skakig. Vi behöver tillåta oss att sörja, vi behöver ge oss själva den där stunden. Utan upplevelse av sorg är det svårt att helt känna lycka och glädje. Sorgen behöver få ta sin plats, sitt utrymme, bli sedd och uppmärksammad. Om vi inte gör detta kan den ligga kvar och skava och bli som en lågskalig vibrerandesorg som kan göra oss olyckliga och till slut även bittra. Vi värderar gärna känslor som positiva eller negativa, men alla känslor har bara ett syfte, att kännas och bli uppmärksammade. Jag tror också att när vi kommer i kontakt med den djupa ur-kärleken, som i mötet med vårt barn, kommer allt som inte är kärlek upp och fram för att äntligen få en möjlighet att lösas upp. Känner du sorg, låt den få vara hos dig en stund, tryck inte undan den. Se hur den transformeras när du är med den. Se vad som finns under sorgen, vad som dyker upp när den fått sitt utrymme och uppmärksamhet. Jag önskar att jag förstått då vad jag vet nu, fast så funkar ju inte alltid livet. Låt sorgen komma och baravara en stund. Allt är föränderligt och bakom sorgen finns något annat.

Ritual

Numera finns det babyshower och det får väl kanske ses som någon typ av ritual eller ceremoni? Jag minns inte att det fanns i Sverige när jag blev mamma. Jag tror på ritualer och ceremonier. När min man och jag gifte oss kände vi båda att det påverkade oss både som par fast främst på ett personligt plan. Det är kanske en av anledningen till att vi förnyat våra löften några gånger under vårt äktenskap. Att förnya löften är en härlig ceremoni/ritual som jag verkligen kan rekommendera. Känner du en längtan att få säga JA till den du lever med på nytt, där ni just nu är i livet, så slå till och säga JA på nytt. Jag ser på ritualer och ceremonier som punkter/dots i min livshistoria. Jag tror de blir viktiga hållpunkter när vi tittar på livet och att de också bidrar på ett energiplan. Vi är energivarelser och att uppmärksamma stunder i vårt liv fördjupar och förankrar oss. Det behöver inte var stort, ståtligt eller massa människor. Vi kan göra något bara inför oss själva. Nu funderar jag på vad jag kan göra för mig själv eller kanske tillsammans med andra när jag landat i denna transit, när jag känner mig redo att ta klivet fullständigt över ”bron” i denna över-gång.

Visdom

Det är ju ändå väldigt fascinerande att vara människa och i mitt fall tycker jag att det är fascinerande att vara kvinna. All förändring som skett med min kropp genom åren, hormoner, graviditeter och förlossningar. Skador som läkt, sjukdomar som kommit och gått. Tänk att min kropp kan dansa, yoga, sitta i meditation och framför allt att den kan kramas. Kroppen bär på en visdom som är förbi livet här och nu. Den vet, den minns och den har varit med om mycket. Alla dessa olika faser från flicka till kvinna och nu snart från kvinna till vis kvinna. Alla hormoner som påverkat mig och tagit mig igenom massa känslor och cykler. Jag närmar mig vis kvinna och det är spännande och naturligtvis lite läskigt för den kommer med en ny frihet. När jag var ung fanns en strävan och även en osäkerhet. Sedan kom barn och en period av varande och jonglerande och nu vad kommer nu? Kanske ett förverkligande av den visdom jag samlat på mig såhär långt i livet? Den andliga biten som alltid funnits med mig har under de senaste åren fått en tydligare plats i mitt liv. Det var också en transit, en skakig sådan, att förstå hur viktig denna del är för mig. När jag äntligen vågade erkänna för mig själv, att jag inte kommer kunna vara fullkomlig utan min relation till min andlighet. Det var förlösande och nästan som en ”förlossning” av mig själv. En tankeidé om min relation till min andlighet transformerades.

Fira

Som du kanske redan vet tycker jag att man skall fira allt som firas kan. Nu känner jag att det är dags igen. Fira de relationer som jag haft och som förändrats genom åren. Relationen till mig själv, kanske främst, för det är ju den relation som kommer vara den längsta i mitt liv. Relationen till mina barn, vilken fin grund jag och min man lyckats bygga. Denna grund har gett våra numera vuxna barn vingar. Nu på egna ben tar de sig på en massa spännande äventyr. Hur stolt jag är att de lyssnar på sin inre längtan och modigt följer stigarna som längtan viskar. Relationen med min man har lyckats stå stadigt i alla hormonvindar och varje månad har vi firat. Vi närmar oss 300 månader… Hans kärlek som jag känner så starkt i min själ och att han är det bästa val jag gjort i mitt liv. Nu börjar ett nytt kapitel för oss, det skall bli spännande och jag är så nyfiken på vart livet kommer föra oss. Fast först FIRA! Om du just nu går igenom en TRANSIT, stanna upp, låt alla känslor komma fram i ljuset. Hedra dig själv och sedan när det blir mindre skakigt, fira! Det är kanske därför vi är här, fira det som är fantastiskt med livet, allt det där som kommer på vår livsväg.