SURRENDER
– Detta ord känns inte likadant när jag säger det på svenska, överlämna. Surrender är ett mycket tydligare ord för mig. Ibland är det som om det svenska språket och orden inte riktigt räcker till, som att engelskan bjuder på en större mångfald, är starkare och kanske mer poetiskt.
Dock är ordet surrender inte så enkelt som det kan låta. Jag ser på surrender som en blandning av överlämnande, accepterande och kapitulerande. Surrender innehåller också olika delar känner jag. Dels den delen av överlämnande, det vi inte kan kontrollera, allt det som livet kommer med. Även den delen med det som jag önskar och som jag inte heller vet när det kommer att ske. Otåligt väntar jag, hoppas och längtar.
I båda dessa fall av surrender går det inte att mikromanagera livet även om det faller väldigt naturligt för en del av oss. Det är en utmaning att släppa kontrollen och samtidigt inte hamna i att inte göra någonting och bli helt passiv. Vad går att kontrollera? Det enda som jag kommit fram till är mig själv. Ordet kontroll i sig är ganska tungt och begränsat för mig och därför är det skönare för mig att använda ord som undersöka, leda, checka in. Hur mår och känner jag mig idag? Hur är vädret? Vad är det för årstid? Hur är min energi idag? Var är jag i min cykel?
Jag påverkas av väder. När det är blåsigt kan jag nästan bli lätt galen. Så om det blåser kan jag välja att inte gå ut, eller kanske ta en kortare promenad och sätta på mig halsduk, mössa eller en jacka med huva. Detta är en form av surrender, för jag kan ju inte kontrollera vädret, jag gör det som jag kan göra för att inte påverkas för mycket så att jag blir ”galen”.
En stor utmaning för mig är andra människor, förväntningar jag har hur de skall agera. Som när någon i matkassan snäser åt mig och jag på en mikrosekund kan svara på ett liknande sätt. Eller när jag inte ens märker att jag blivit påverkad av detta och plötsligt snäser åt mina barn eller min man när jag kommit hem. Att inte gå till attack eller reagera är en utmaning och där kan också surrender få möjlighet att kliva in och hjälpa till.
Det krävs uppmärksamhet, en närvaro och kontakt med mig själv för att jag inte skall hamna där. Jag har märkt att meditation ger mig den möjligheten, inte i alla situationer men i många. När jag började inse att allt är energi och att jag påverkas av energier började jag se och märka skillnaden. Meditation är lite som att kalibrera min energi, vilket blir lite som ett skydd innan jag reagerar. De dagar då jag inte känner mig kalibrerad får jag vara extra snäll mot mig själv och ha förståelse för att det där skyddet inte alltid finns innan jag reagerar.
Surrender, överlämna, acceptera och kapitulera det som jag inte kan hantera. Ta hand om min energi så mycket det bara går. Det är lite som sinnesrobönen:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Gud, det som är större än vad jag är, kraften som skapat allt, hjälp mig! Sinnesro, vilket bland annat meditationen kan hjälpa mig med.
Acceptera det jag kan förändra, min energi.
Mod att förändra det jag kan, modet att förstå mig själv mer och omfamna alla delar av den jag är. Det krävs verkligt mod att välja att leva och utvecklas som människa här på jorden.
Förstånd att inse skillnaden, allt det jag inte kan kontrollera, väder och vind, människor och situationer som uppstår i livet, ett övande på att släppa taget om allt som bara är som det är. För många kan sinnesrobönen vara en hjälp i surrender.
Sedan finns den andra delen av surrender, det som jag önskar och så gärna vill skall hända i livet. Mina önskningar och ordet som just nu används mycket, att manifestera. Allt det där som jag vill manifestera, det som gör att mitt liv blir helt fantastiskt. Och så den där väntan och otåligheten när det inte händer… borde det inte redan hänt? Varför händer det inte?!? Det där som skall göra mig helt lycklig!!!
Tidigare levde jag mycket så, jag väntade och njöt liksom inte helt av livet. Det var lite som om livet inte riktigt börjat, som om jag hela tiden levde i en anspänning och inte kunde slappna av. Ju mer andligheten blivit självklar i mitt liv har jag kunnat njuta mer och mer. För det där som jag önskade och som inte blev så som jag hade tänkt mig visade sig många gånger bli ännu bättre. Något som jag själv aldrig ens hade kunnat föreställa mig hände istället. Så visst skall vi önska och manifestera, fast vi behöver också släppa taget, surrender, och ibland verkligen kapitulera så att livet kan komma med något annat. När en dörr stängs öppnas alltid en annan, även om det i stunder kan verka som vi befinner oss i en lång och mörk korridor.
Livet vill mig väl, är inte emot mig utan med mig och tar hand om mig. Att lita på att jag inte har hela bilden, aldrig kommer ha hela bilden. Det som händer eller inte händer är för det högsta och bästa för mig och för alla. Det är lätt att hamna i att livet är en kamp, att jag måste kämpa, något vi alla fått med oss på olika sätt. Det är lite som att simma upp för en forsande flod istället för att släppa taget och bara se var jag hamnar, njuta av utsikten när jag lägger mig på rygg, bara slappnar av och flyter med. Jag upptäcker solens strålar och att det finns så mycket mer att se när jag tittar på livet från det här perspektivet. Släpp taget, slappna av, flyt med. Go with the flow! Livet sker oavsett vad jag är eller gör och den insikten är rätt skön att förstå när livet känns utmanande.
Just nu befinner jag mig i surrenderläge. Vi fick hastigt reda på att vår äldsta dotter kommit in på sin drömutbildning långt bort. På mindre en än vecka har hon flyttat och ingen av oss var mentalt förberedda. Så en blandning av glädje, sorg, rädsla och lycka i ett virrvarr. Jag har fått överlämna mig, surrender, till alla dessa känslor och tankar som snurrar omkring. Jag vet att allt är som det skall vara på ett plan. På ett sätt var det bra att det kom plötsligt för det går ju inte riktigt att förbereda sig på denna fas i livet. Hastigt fick vi säga adjö till en familjeepok av vårt liv tillsammans.
Det här är en del av surrender, ta livet som det kommer eller som jag kallar tre magiska L – Låta Livet Leda. Helt enkelt hänga på i livets virrvarr och inte vara någon annanstans än precis i den känsla och upplevelse som är just nu. Andas, andas, andas så får resten ta hand om sig själv. Leva i tilliten att det blir omhändertaget, att jag och vi alla är burna genom det som sker när livet förändras. Släppa taget om det som varit och välkomna det som är på väg. För en stor del i utmaningen med surrender är också att se det som finns och det som jag har. Allt det där som funkar i mitt liv just nu. Att vara tacksam och känna en glädje för det som är bra. Att flytta fokus och se och känna det som är härligt i mitt liv just nu. I vissa stunder kan det vara små, väldigt små ljusglimtar i mörkret. De finns där, det gäller bara att vara i nuet, upptäcka, lyfta blicken för att kunna se och börja känna. Kanske kan en känsla av tacksamhet och till och med ett litet mikro-uns av glädje oväntat dyka upp och överraska.
Just nu pussas och mentalkramas det via FaceTime och det är en ny verklighet som jag vet att generationen innan oss inte hade tillgång till.
Bara det i sig är ju magiskt och jag förstår ju egentligen inte hur det går till, jag bara accepterar att det gör det, för allt är ju energi. Jag och vi kan se och prata med henne fast hon inte är här, det är ett mirakel och magi!
Jag hoppas att även du som läser detta, i stunder kan acceptera livet och låt surrender bli en del av ditt liv även när du utmanas. Låt Livet Leda för vi är alla en del av allt det här som är livet.
