KRISTALLKRONA

Livet före och efter kristallkronan, så tänkte jag och såg på mitt liv. Jag hade sett en kristallkrona som jag blev förtjust i och jag drömde hur den skulle hänga i min lägenhet, lysa och göra mig lycklig. När kristallkronan var på plats skulle allt vara och bli perfekt i mitt liv. Jag jobbade mycket övertid och planerade att använda pengarna till att köpa just den där kristallkronan.

Jag minns att jag var orolig att någon annan skulle kunna hinna före. Tänk om någon annan också hade blivit förälskad i kristallkronan och tänkte att den skulle hänga och lysa upp deras liv också?

Jag satt i mitt lilla vardagsrum, kände och såg hur den hängde där och jag räknade ner dagarna till min lön skulle komma, för då skulle jag slå till. På fredagen kom lönen och jag snabbade mig ner till butiken och den var kvar. Det här skulle bli det dyraste jag köpt till mitt hem så det fanns lite hjärtklappning av oro, galenskap och även jublande glädje när jag såg den hängandes där.

En kund strosade runt i butiken med ägaren och jag kände riktig rädsla när de närmade sig kronan, tänk om den skulle säljas innan jag hinner köpa den. Jag fick uppleva en massa nya sidor av mig själv när jag stod där och vakade över kronan innan jag fick ägarens uppmärksamhet. Jag var varm och upphetsad och jag pekade när jag fick ur mig orden, den här vill jag köpa och hörde hur jag lite tyst viskade, den är min.

När jag skulle betala så fungerar inte mitt kort och jag upprepade att jag har fått lön idag så det skall finnas pengar där. Till slut efter tredje försöket så fungerar kortet och kristallkronan var nu officiellt i mina ägor och jag bar med mig den hem, varm och väldigt svettig.

Det var mörkt när jag kom hem men jag hade bestämt mig och var väldigt ivrig, för nu skulle jag hänga upp den. Jag tog fram en pall som jag balanserade på och till slut lyckades jag hänga den på kroken i taket. Jag tog tag i kontakten och nu skulle den äntligen börja lysa upp mitt liv.

Smärta i mina fingrar, hand och arm, jag fattar inte vad som har hänt. Jag ligger på golvet och kan knappt röra mig. Det gör ont i kroppen och jag tittar mig omkring. Jag ser pallen och sedan kristallkronan och jag börjar förstå att jag fått en stöt, en rejäl stöt.

Det blev inget ljus i kristallkronan den kvällen. Jag minns att jag satt och tittade på den och tänkte, är jag lyckligare nu? Den första tanken som dök upp, detta är ett materiellt ting som binder mig till denna värld. Och sedan kom tanken att jag aldrig kommer kunna göra mig av med den här kristallkronan.

Kristallkronan har följt med mig genom alla mina hem och jag trodde verkligen att jag aldrig skulle kunna göra mig av med den. Men en dag efter 27 år när jag tittade på den  tyckte jag inte att den lyste och skimrade så mycket längre. Den kändes inte längre så levande, den kändes inte längre så mycket som mig längre. Dags för förändring och dags att släppa taget och gå vidare var tanken som kom till mig och jag la ut den direkt på blocket, snabbt innan jag hann ändra mig.

Veckorna gick och ingen hörde av sig. När det var en dag kvar på annonsen hörde plötsligt en kille av sig. Han gick rakt in i lägenheten, plockade ner den, swishade utan att pruta och sa, min flickvän skall ha den här. Det kändes så bra och det kändes så rätt och plötsligt så lätt när jag såg hans rygg vandra iväg med den. Nu förgyller kristallkronan någon annans hem och liv, precis som det skall vara.

Nu känner jag mig något lättare och lite lyckligare för att jag släppte taget om ett ting som bar på en livsillusion som tillslut blev en börda och en tyngd i mitt liv. Den kristallkronan hade skimrat klart för mig och jag kan nu öppna upp för annat att komma in i mitt liv.

Det är lite som med andligheten, släppa taget om vad jag tror att det är och vad andra berättat för mig att det är.

Det är först när illusionen av vad du tror att det är, som du öppnar upp för möjligheten att känna och uppleva andligheten på det sättet som passar just dig.

För andligheten kan verkligen vara skimret i ditt liv när du tillåter den att komma till dig på det sättet som du förstår och vill uppleva den.

Kontakten med andligheten är på ett sätt som stöten jag fick, fast utan att det gör ont, en kraftfull källa rakt in i ditt liv, rakt in i dig. Jag behöver ju inte en kristallkrona som skimrar i mitt liv för att jag skall vara lycklig. Lyckan är inte skimret utifrån utan skimret jag upplever inom mig, oavsett vad som sker och händer utanför mig själv.

Så låt oss alla skimra som kristallkronor i våra liv. Låt ditt ljus lysa i mörkret så andra hittar vägen till sin inre kristallkrona. Tack för att DU finns!