TilliT

 – Detta vackra ord, TilliT är nästan som ett mantra och en bön på samma gång för mig. Numera skriver jag det ofta med ett stort T både bak och fram, som en typ av förstärkning av dess magi. Det började när jag flyttade till London och inte visste var jag skulle bo eller hur jag skulle försörja mig och jag kände verkligen ingen där. Egentligen visste jag inte ens varför jag befann mig i London. Jag hade bara följt en inre längtan och tagit tjänstledigt från SVT. En vän sa till mig, jag går i terapi och du åker till London och vi gör båda samma resa. Kanske var det precis så, jag behövde hitta och stärka tryggheten inom mig själv. Jag behövde  följa den där längtan som nu viskade så starkt London. Jag behövde ha den där tilliten till livet, att solen går upp även när jag vaknar i London eller kanske som det ofta är i London, ja nu regnar det även idag i London. Det är naturligt att känna rädsla när vi följer vår längtan och våra drömmar. Utan det där motståndet skulle vi inte utvecklas och tillit blev ordet som gjorde att jag vågade beställa flygbiljetten och ta tjänstledigt. Jag misstänker att det kanske var min nyfikenhet på andlighet som väcktes några år tidigare som bidrog. Jag hade börjat lyssna mer på min längtan och började bli nyfiken på att utforska den. Jag kände att det var dags att släppa kontrollen och se vart livet kunde föra mig. Tillit blev ordet som jag surfade på genom regnskurarna och de mörka molnen och tankestunderna i London.

Palindrom

Tillit är ett palindrom, ett ord som är oförändrat om du läser det baklänges. Ordet har alltså samma betydelse både framlänges och baklänges. Bara det är väl lite magiskt i sig?!? Delar man upp ordet, något som jag älskar att göra med ord, så blir det till och lit. Tillit bygger på en känsla, att lita på, att bli litad till och även att ha tilltro. Tillit betyder olika för oss alla. Meningen med tillit för mig är att lita på min egen förmåga, släppa kontrollen och min rädsla. Lita på att livet bär mig, att jag är buren av livet själv, att allt är bra precis här och nu. Tillit till det som är, att jag har förmågan att ta hand om vad som än händer. Jag behöver inte ligga steget före, bara vara här och nu och ha tillit till livet och känna att livet vill mig väl.

Tro

Det krävs en viss tro när jag överlämnar mig till tilliten. På många sätt när jag tittar tillbaka på livet innan jag åkte till London så hade det varit en salig blandning av upp och nergångar. Kanske var det den andliga biten, min känsla av att det fanns något större som hjälpte mig. Jag insåg att jag inte behövde fixa, hjälpa och göra allt själv, både för andra och även för mig själv. Jag började andas lite djupare. Jag gav mig själv utrymme att inte springa på alla puckar direkt. Allt behövde inte vara lika viktigt hela tiden. Jag hade testat att meditera, hade gått en kurs och det började bli pauser mellan tankarna och jag kände in min andning. Det var kanske det som gjorde att just den där längtan kunde ta sig igenom mellan alla mina tankar och plötsligt kände jag den. Jag kände och hörde viskningarna inom mig. Vi behöver mellanrummet, det är där det kan ske, gäller både inom musik och även med våra tankar. Tro är ofta förknippad med religion, men vi tror saker hela tiden om allt möjligt och vi kan också välja att inte tro. Vår tro förändras genom livet. Något jag trodde när jag var liten tror jag inte längre på, litet som stort. Fast jultomten finns kanske ändå någonstans, vem vet? Så tro och tillit hänger ihop för mig. Min tro och nyfikenhet på att jag är en del av något större, kan jag inte sätta ord på, jag känner bara att det är sant inom mig. Detta gör att jag kan känna tillit. Det blir som en skön känsla i kroppen för mig. Jag överlämnar det till livet och så får livet visa mig. Jag kan andas ut och slappna av för en stund.

Livet

Det är så mycket som pågår i livet hela tiden. Så mycket information som vi tar emot som skall bearbetas eller tas om hand på något sätt. Jag tänker inte bara på tidningar, tv, sociala medier som är en ny verklighet som vi inte hade för några år sedan utan på min inkorg av mail. Denna inkorg är det många av oss som har både privat och i jobbet. Så mycket som kommer varje dag som skall ses, sorteras, slängas, svaras på. Det är en stor mängd av information som strömmar mot oss dagligen, vi hinner inte ens reflektera när den succesivt ökar hela tiden. Jag fikade med en vän som visade att hon hade över 5000 mail hon inte ens hade öppnat. Hon var inte pressad/stressad över detta, men jag blev det. Oj, så olika det kan vara hur vi hanterar det som kommer in i vårt liv. Vad gör vi av alla denna information? Vart tar den vägen inom oss? Var hamnar den? Det finns ofta inte så mycket tid för reflektion, den där stunden av ett mellanrum. Mer tid till att få reflektera fanns också med i beslutet att flytta till London. Jag gick från produktion till produktion på SVT och det fanns inget utrymme att andas ut. Jag behövde tid att reflektera över vad jag lärt mig och vad jag vill släppa taget om. Vad vill jag ta med mig både i livet och också in i nästa produktion för att kunna göra det ännu bättre, förfina mer av den jag är. Vi kanske själva behöver skapa ett utrymme för att kunna känna tillit, om vi inte känner det naturligt? När allt bara snurrar på känns det mer som om livet styr än leder oss. Känslan av massa måsten både på jobb och i privatliv tar över. För många av oss händer något i livet som får oss att stanna upp. Livet stannar upp, något blev inte som vi tänkt oss. Det kan vara sjukdom, skilsmässa, död eller något annat. Då kommer det där mellanrummet som ibland gör att vi behöver släppa kontrollen. Det kan bli en inbjudan till att känna mer tillit till livet när det inte längre går att grabba och hålla tag om allt. Tillit kan få lov att vara livets klister.

Skapa

Går det att skapa tillit? Ett sätt är att vara mer närvarande. Alla vill bli sedda och uppmärksammade. Den som visar oss intresse och respekt vinner vår tillit. Var sann och autentisk och stå i den du är, något vi övar oss på genom hela livet. Respektera andras tankar och åsikter, vi har alla olika sätt att se på livet. Håll dina löften; tvivel uppstår när vi upprepade gånger sviker våra löften. Om du inte kan hålla ett löfte berätta det så fort du vet och kan. Säg förlåt när du gör fel, alla trampar tokigt ibland, det är en del av att vara människa. Var ärlig men säg det med omtanke och respekt. Jag brukar tänka, kommer detta hjälpa, är det nödvändigt, är det snällt? Var lojal. Det som sägs i förtroende stannar hos dig. Lita på andra, släpp taget och ge ansvar till andra. De känner att du litar på dem och du kommer känna när andra litar på dig. Det är vad tillit är, ett vackert palindrom, blir samma från båda hållen, känslan av tillit skapas tillsammans, som ett klister. Du vågar tro, trots att du inte vet.

Prövningar

Att vara människa är en utmaning och att leva kommer för oss alla med olika inslag av prövningar. Ibland kan det kännas som att just ”jag” verkar ha drabbats så mycket mer än andra. Men vi vet ingenting om vad som pågår i en annan människa. På ytan kan det se ut som de flyter fram på en ”räkmacka”, fast det som vi ser kan vara något helt annat bakom den där fasaden. Vissa säger, Gud ger dig inte mer bördor än du kan bära. Dessa ord är inget som man i stunden när livet totalt rämnat känner, det varken underlättar eller lyfter bort tyngden. Jag tror inte allt händer av en anledning, för det blir så oerhört cyniskt med tanke på vad som sker i vår värld och vad många upplever. Ingen av oss vet och när mer mörker kommer in i vårt liv är det svårt att känna ljus och hopp. Det kan kännas så oerhört ensamt, som om livet övergett oss, inget har längre någon mening. Här kan tilliten få komma in om vi kan tillåta oss att släppa taget och våga vila i tillit. I den här stunden tillåter jag mig att baravara och andas, sedan får jag ta nästa sekund, minut, timme och dag. En dag i taget, våga vila i tilliten. Trots att livet känns som ett stort kaos, ta djupa andetag och landa i varje andetag för en kort stund. Lev i vetskapen att livet är föränderligt, det är det enda som vi egentligen vet och ständigt glömmer bort. Allt förändras, även det som nu känns meningslöst är föränderligt. Andas och vila i tillit.

Sårbarhet

Vi är inte fostrade till att vara sårbara. Det är så djupt rotat i oss, vi vill inte bli uteslutna ur flocken. Det är därför vi vill visa oss starkare än vad vi ofta känner oss, vi sätter på en fasad och säger att allt är bra. Brené Brown som är socionom och doktor i socialt arbete har funnit att människor som har tillit också vågar vara sårbara. Det krävs sant mod för att kunna vara sårbara. Detta är verkligen vår största styrka. När du visar dig sårbar så visar du tillit utan garanti hur det tas emot. Kommer du få kärlek från andra människor? Bréne säger även att sårbarhet är platsen varifrån innovation, kreativitet och förändring föds. Vår sårbarhet är en gåva. Vi lever i en tid där vi verkligen har möjlighet att känna våra känslor, några generationer tillbaka var det inte samma självklarhet. När vi kan känna vår egen sårbarhet blir det enklare att känna empati för andra. Vi är alla i det här tillsammans, även om vi kan känna olika och är i olika faser i livet. Att komma i kontakt med din sårbarhet skapar tillit, en tillit till dig själv, du kan känna ömhet för dig själv och det blir din styrka i möten med andra. Att dela precis hur du känner utan att lägga på en fasad gör att vi kan speglas i varandra och känna ännu mer tillit till varandra. Livet är sårbart och det är även vi. Det är en del av det som är det vackra med tillit, det finns en sårbarhet i den.

Magisk kraft

Älskade TilliT, du förundrar mig med ditt palindrom. Det är som om livet själv vill säga något till mig med dessa bokstäver, T som står stadigt och håller upp, både baklänges och framlänges. Inget kan stoppa denna kraft, den står stadigt. Jag har ju ofta en förkärlek för engelska ord men i detta fall så slår det svenska ordet det engelska ordet trust med hästlängder enligt mig. Det känns nästan inte som om det går att översätta det svenska ordet tillit, det bär på en sorts magi. Lite som lagom som inte heller hittar rätt i översättningar. Det är precis som det skall vara. Kanske kan tillit få bli som ett mantra eller en bön även för dig i denna omvälvande tid vi lever i. Känn, ta in och smaka på detta ord och se om du kan välkomna in tillit i ditt liv och se vilken magi den kan bjuda dig på. Låt oss alla vila i tillit, så vackert och skönt det kan få lov att vara.