MOD
Mod, detta spännande och utmanade ord som verkligen kan trigga mig. För om jag inte är modig, vad är jag då? Eller som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta säger, ”….annars är man ingen människa utan bara en liten lort.” Ja, ingen vill väl vara en liten lort?!? Att vara modig kan betyda så mycket och olika för var och en. Jag har upptäckt att det är något som utvecklas med den som man är. Därför är det så viktigt att inte jämföra sig med andra, som i mina ögon verkar så modiga och gör sådana fantastiska saker. För vem är jag i allt det där, vad har jag gjort och gör?
När jag tänker på hur det var när jag var liten och till hur det är nu är det en enorm skillnad. Jag sa inte ett ljud inför klassen förrän jag gick i femman, svårt för min omgivning att förstå idag eftersom jag pratar mycket och gärna, lite för mycket och intensivt ibland. Hur kom det sig att jag inte öppnade min mun inför klassen på så många år? Jag var blyg och rädd för att göra fel, väldigt rädd för att göra fel och för att synas. Det är först nu i vuxen ålder som jag har kunnat omfamna den där biten hos mig själv, omfamna den där lilla flickan. Den där omfamningen är också att vara modig, modet att möta sig själv.
Visst skulle det vara helt fantastisk om jag var så modig och på ett självklart sätt ställer mig framför människor, är trygg med den jag är och det jag säger. Där är inte jag inte riktigt idag, men vem vet, kanske en dag? En början med en omfamning, att det är okej att det var precis så som det var, för utan henne, lilla Mia, hade jag ju inte nyfiket börjat undersöka varför jag inte öppnade min mun inför klassen på så många år och börjat förstå vad det handlade om.
Det är just det som är fantastiskt med att vara människa och göra sin livsresa med att nyfiket undersöka sig själv och se hur modig jag är. Jag som kom hit, som valde denna kropp, den familj jag växte upp i, den familj jag har nu. Alla människor som kommit och gått i mitt liv som påverkat och utvecklat mig. Det krävs ett mod att tacka ja till allt det där. För när jag tittar tillbaka så var det ju inte alltid rosaskimrande och enbart fyllt med lätthet. Det har funnits och finns utmaningar för mig, precis som för dig misstänker jag.
Så det största mod är nog trots allt att göra valet att födas, om man tror på att det är ett val som man gör, som själen gör. Komma hit och välja att vara människa på jorden med allt vad det innebär av skratt, tårar, smärta, glädje och förundran. Så jag tänker att mitt mod är något jag utvecklar hela tiden och jag behöver inte jämföra mig med någon annan. Varför skulle jag egentligen göra det, vi har ju inte valt samma liv med samma förutsättningar och utmaningar? Så varje gång jag går lite utan för det som känns bekvämt, skriver typ det här, talar inför andra, säger nej och kanske ja, så utvecklar jag min modiga sida och när jag utvecklar mitt mod så utvecklas jag.
Så första steget har jag redan sagt ja till, att vara människa här på jorden. Så jag kan sätta ett kryss på att jag är MODIG. Och det kan du också göra, som var nyfiken på mod och tog dig tid att läsa hela vägen hit. Kryss på den!
