INSPIRATION
Jag älskar ordet inspiration. När jag tänker inspiration eller säger inspiration blir jag glad i min kropp. Det är något som börjar bubbla inom mig och det är som om jag fylls av extra energi och det älskar jag. Jag ser det lite som sockerdricka som bubblar upp i min kropp och fyller mitt huvud med härligt galna bubblor. Människor och möten med människor inspirerar mig. Det finns ingenting som fyller mig med mer glädje än när någon pratar och jag känner deras passion och livsenergi flöda.
Jag minns en gång när jag hade ätit en majssoppa som verkligen smekte mina smaklökar. När den transporterades ner genom min kropp kände jag att varenda cell jublade av lycka. Jag blev så där totalt tillfredsställd och varm inombords och jag kunde känna att den där majssoppan kom med massa kärlek och livskraft. Jag tackade kocken och han beskrev hur han hade gjort soppan, det lyste i hans ögon. Jag kände hans passion för sitt yrke, för soppan som han skapat och den där närvaron av att vara fullt levande.
Det är kanske det som gör att jag fascineras och förundras över möten, närvaro av livskraft? Det där mötet mellan oss människor, där så mycket kan ske, där jag verkligen upplevt det där som känns magiskt. En annan gång var jag i en handelsträdgård och frågade om vilken växt som skulle kunna passa. När trädgårdsmästaren började prata om olika växter fick jag uppleva det där igen. Glöden i blicken, lågan av passion när någon älskar det som den gör och är precis där den skall vara i livet. De där mötena och de där stunderna fyller min själ, möta någon som är mästare i sitt eget liv och älskar att vara precis där den personen är just nu. En person som hittat hem, hittat sitt ankare och är förankrad i sig själv.
Det är inte bara möten med människor som inspirerar mig. Det kan vara musik, bra böcker, filmer, tv-serier och naturen. I naturen kan jag alltid hitta inspiration och fylla på mig själv med livskraft. Bara att få följa årstiderna och se hur naturen förändras är fascinerade och gör mig ödmjuk. Allt är föränderligt och cykler kommer och går och jag är en del av detta, det inspirerar mig. Möten med barn som bara är här och nu är också så livsbejakande och inspirerande.
Sedan finns det såklart stunder som inte känns så inspirerande. När jag är i den känslan, övar jag mig att tillåta mig att vara, acceptera, för jag vet att snart så bryts cykeln och inspirationen kommer åter. Jag behöver bara lyfta blicken, föra in en ny tanke i min kropp för att möta den på nytt.
Ordet inspiration kommer av det latinska ordet inspiro som betyder inblåsa, väcka liv i. Bryter man ner det engelska ordet inspire till in och spirit, kan man säga att man är ett med sin ande, vilket blir väldigt fint, vackert och poetiskt. Det är nog precis det som jag känner när jag är inspirerande, att jag får ta del av anden, vara en del av livets andetag.
