ANDLIGHET
För mig är andligheten väldigt kopplad till inspirationen. För det är där jag är i kontakt med det där som inte riktigt går att förklara men som finns ändå. Det är lite som ett möte mellan människor. Ibland uppstår det på något sätt en tredje kraft när två människor möts och ingen av dessa två blir någonsin densamme igen efter mötet. Som om mötet förändrar något inom oss, vi utvecklas, utmanas och kommer till insikter. Andlighet är på många sätt kanske ett högtravande ord, ändå använder jag det ordet för kontakten med något större, som jag och även du är en del av. Det där som gör att vi alla hör samman på något helt fantastiskt sätt. Det där som gör att jag kan uppleva kärlek, förundran, se det vackra, känna mig levande. Det är lite som att uppleva och känna magi, något magiskt.
Jag har smakat på ordet Gud, jag har mycket lättare för det ordet nu än tidigare, fast det är inte mitt ord just nu i livet. Den närmaste beskrivningen för mig är Kärlek. Jag känner att vi alla kommer därifrån, förbi alla religioner så är det bara kärlek, rak, enkel och okomplicerad kärlek. Den där platsen och känslan, att allt och alla är bra precis som det är just nu. Så andlighet för mig, källan där allt kommer ifrån är Kärlekens Källa. Det är det ord som känns mest sant och rätt för mig just nu. Så jag låter det ordet få utvecklas med mig och med min andlighet. Kanske kommer det vara ett annat ord som är starkare och tydligare för mig senare i livet. Ordet andlighet får vara sammanfattningen, de ord så att fler förstår det där som inte riktigt går att förklara och ta på. Det där som jag känner är en sådan viktig del av vårt liv och den vi är.
Jag tror det finns en längtan i oss alla, fast i olika perioder av vårt liv, att få kontakt och ha en personlig kontakt och relation till vår andlighet. Religionen och kyrkan har tidigare haft en större roll i samhället och i människors liv. Idag vänder vi oss ofta dit när livet tar olika vändningar. Det finns en längtan, tror jag, att förankra livet genom ceremonier. Alla dessa övergångar i livet där vi bjuder in andligheten, medvetet eller omedvetet i våra liv.
Jag minns när jag gifte mig och när min helt nyblivne man och jag kom ut från kyrkan och tittade på varandra och sa: – De där orden de var till oss. Kände du, kände du energiskiftet?
En ceremoni som låter som ord men som är något mer än ord, som lyfter oss människor till en ny nivå på något plan. Inte bara att vi nu kan säga att du är min make och jag är din hustru, utan att något sker i den där energi av närvaro i en ceremoni. Alla dessa ceremonier som gjorts under lång tid och på liknade sätt, de är del av andligheten. Det är där vi möts utan att vi alltid tänker på det, som i ett dop, en begravning eller ett bröllop.
Vi har alla fått de fantastiska egenskaperna att vi kan tänka och känna, det är en del av få vara människa här på jorden. När vi tänker och vi känner så finns det hos vissa, kanske hos alla, vad vet jag, en längtan tror jag, att fundera på livet och det som vi inte riktigt förstår. Det kan vara både det som är fantastiskt; hur kan ett barn bli till och växa i magen och födas? Det som vi kan vara rädda för; varför finns döden och vad händer med oss när vi dör? Eller; finns det en själ, vad är en själ?
Det är i de där tankarna och funderingarna som jag bjuder in andligheten. Det är där jag finner svar och ibland inte svar på mina funderingar. Det är där jag vilar i att jag som människa här på jorden inte kan eller behöver veta allt. Att det är okej att jag inte vet och inte förstår, just för att jag är människa och att allt är precis som det skall vara precis just nu.
